Nu har jag semester!

Alla övningsblad som jag har fyllt i under 4 veckor på språkkursen.

Språkkursen är slut och jag sitter på Shinkansen till Hiroshima. Att gå språkkursen var långt ifrån en semester. Det var både jobbigt och tråkigt, och framför allt kändes det som ganska mycket slöseri med tid. Jag har ju skrivit om mina känslor under kursens gång, men nu kommer ändå en liten sammanfattning.

     Kursen var upplagd lite som SFI. Man gjorde ett test, placerades i en grupp som redan höll på med något och förväntades hänga med från första sekunden. Det skulle vara max 5 kursdeltagare, men vi var 10, i ett rum anpassat för 7. Under helgen eller på måndag morgon fick vi schemat för den kommande veckan, så det var svårt att planera. Ibland var lektionstiden 9.30 – 13.10, ibland 11.25 – 16.00 och ibland 14.00 – 18.00. Ett lektionspass var 50 minuter, sedan hade vi paus i fem, och så fortsatte vi i ytterligare 50. Därefter var det 10 minuter paus, och sedan kom det en annan lärare. Det var rörigt att ha olika lärare hela tiden. Systemet byggde på att vi alltid gjorde exakt det som stod i planeringen. Det gick inte att fråga om något som var oklart eller fråga om något helt annat, då uppmanades man att ta en privatlektion för att inte förstöra tidsplaneringen. De flesta lektionerna var tråkiga och enformiga, men svåra. Läraren höll en genomgång, vi fyllde snabbt i ett övningsblad och sedan gick vi igenom svaren och skämdes om vi hade skrivit fel. Ibland hade vi ”konversation”, vilket innebar att läsa en dialog och sedan byta ut delar av innehållet. Det var ofta svårt att förstå vad som skulle bytas ut och man fick inte göra några grammatiska fel. Någon fri konversation var det aldrig tal om.

Min station Ochiai Minami Nagasaki när det inte är rusningstid.

     




















Var någonting med språkkursen positivJa, absolut. Jag har jobbat igenom grammatik och ordförråd i några kapitel i boken så att det verkligen sitter, vilket jag har svårt för att göra på egen hand. Jag har träffat trevliga människor som av olika anledningar har valt att åka till Japan i 2 – 20 veckor för att studera japanska. Ett liv med dagliga rutiner i Tokyo i en månad var en uppfriskande omväxling från min vanliga rutin.

På väg till Shinjuku-stationen för att åka hem.

Jag funderar redan på nästa ”språkresa”, som kanske kan bli av om 2 – 3 år. Då ska jag inte gå en språkkurs på heltid, utan istället försöka boka in olika aktiviteter. Guidade vandringar på museum, matlagningskurs, yogaklasser, bio, teceremoni och sådant där man verkligen använder språket.

     Det mest givande med min vistelse i Tokyo var helt klart att bo i en värdfamilj. Nervositeten inför första mötet med främlingarna som jag skulle bo hos i en månad var obeskrivlig, men när vi träffades utanför tunnelbanestationen i Ochiai Minami Nagasaki i tropiskt ösregn kändes det genast bra. Det var en utmaning att prata japanska hela tiden, inte minst när jag var förkyld och eländig, men det blev en naturlig inlärningsmiljö och jag lärde mig många nya ord. Jag skulle gärna göra om det, men jag skulle också gärna prova att hyra en egen lägenhet nästa gång.

     Om 13 dagar är det dags att återvända hem till vardagen. Nu ligger min kursbok nerpackad i en väska i Tokyo och mina arbetsblad i pappersinsamlingen på hotellet. Mitt lilla anteckningsblock är däremot med på resan och kommer att fortsätta att fyllas med nya ord.

     Jag avböjde skolans erbjudande om att publicera en officiell recension av kursen för att i utbyte få två privatlektioner nästa gång jag studerar på samma skola.

 

Avslutningsceremonin på skolan. Jag glömde att hålla i mitt "examensbevis".