Bada i japanska i Malmö

7 veckor in i kursen börjar vi kurskamrater kunna konversera med varandra på japanska, om än onyanserat och uteslutande med huvudsatser. Vi frågar och svarar saker som ”Studerar du japanska på biblioteket varje dag?” ”Nej, jag studerar aldrig japanska på biblioteket. Men jag studerar japanska varje dag hemma.” ”Vilken tid går du upp på söndagar?” ”Jag går upp omkring klockan 9 på söndagar.”

Vi har lärt oss att ordföljden är subjekt-satsadverbial-tidsadverbial-platsadverbial-direkt objekt-verb. ”Jag studerar aldrig japanska på biblioteket på söndagar” blir alltså ”Jag-aldrig-på söndagar-på biblioteket-japanska studerar.” Nu är det bara att lära in nya ord och uttryck och göra meningar. Den här veckan var en av hemuppgifterna att skriva en fråga på vårt forum, som sedan nästa person som råkar titta svarar på, för att sedan skriva en egen fråga. Jag råkade få en fråga som började med ”varför”, vilket innebär ett betydligt mer komplext svar. Jag vet ännu ingenting om japanskans bisatser, eller ens om svaret i fråga kräver en bisats, men tillbringade plikttroget (och tävlingsinriktat) en timme med att slå i lexikon och grammatikböcker för att slutligen nöja mig med en ytterst osäker variant. Imorgon får jag väl höra hur det gick.

Forskningen visar att det är under det första året då man lär sig ett språk som man har störst möjlighet att påverka grammatik och uttal. Om du lär in en felaktig ordföljd är risken med andra ord stor att du aldrig blir av med den, och om du när du lär dig svenska slarvar med prosodin så kanske du fortfarande 20 år senare missar förlängningar i betonade stavelser och avslöjar dig som invandrad talare av svenska. Fossilisering, talar man ofta om. Mina elever som lär sig svenska har förmånen att kunna välja att vara omgivna av språket överallt i vardagen. Du ser det på skyltar, du hör det på caféer och i affären och det är bara att slå på tv:n eller gå på språkcafé.

Här sitter då jag i Malmö och försöker lära mig japanska på distans. Om man vill bättra på engelskan finns TV, språkcaféer, yogaklasser, invandrare att tala med och böcker i varenda bokhandel. Arabiska är också ett tacksamt språk, speciellt i Malmö. Jag har 15 arabisktalande elever i min SFI-grupp. Jag har arabisktalande kollegor. Det finns nyheter på arabiska. Det finns läxhjälp och det talas arabiska på bussar och restauranger. Men vad finns på japanska?

Inte mycket. Jag har varit på bio och sett Hirokazu Kore-edas film Systrarna, men vem vet när det kommer en japansk film på min lokala biograf härnäst? Jag har börjat se en japansk TV-serie som jag hittade på Youtube. Det finns tack och lov över 100 avsnitt, och det ska bli spännande att se hur mycket jag förstår när (om) jag kommer till det hundrade jämfört med nu när jag har sett 5. Jag har provat att göra yoga till japanska klasser som jag också har hittat på Youtube. Än så länge förstår jag sådant som ”långsamt”, ”höger ben” och ”vänster arm”, så det blir inte mycket till flow, men det får stå tillbaka för språket. Jag har börjat följa olika japanska sidor på Twitter (lagom stora textmassor) och försöker ögna igenom och upptäcka kanji eller till och med ord som jag förstår. På det här sättet hoppas jag ge mig själv ett språkbad, så gott det går.