Jag har börjat studera japanska på halvfart och distans. Till vardags arbetar jag som SFI-lärare i Malmö och undervisar just nu elever med mindre än 6 års skolbakgrund. Mina elever har ibland inte gått i skolan alls i hemlandet, eller så är de någorlunda läs- och skrivkunniga på ett språk som använder ett annat skrivsystem än svenska. Många kämpar med att forma bokstäverna och att komma ihåg vilken bokstav som är vilken. Långsamt kämpar de på, dag ut och dag in, för att dels lära sig ett nytt språk och dels kanske lära sig att läsa och skriva för första gången. Även om jag vet mycket om språkinlärning och språkutveckling så är det svårt för mig att konkret föreställa mig hur det känns att sitta med en rörig pärm fylld av olika arbetsblad och inte direkt kunna avgöra vad som handlar om vad utan att verkligen studera varje papper ingående. Och ibland undrar jag varför man väljer att skriva bokstaven g nerifrån och upp trots att det är jobbigare och inte blir så snyggt.
För att fullt ut förstå detta tror jag att man behöver utsätta sig för samma sak själv. Därför bestämde jag mig för att börja studera japanska. Varför japanska? Jag har tidigare provat på olika språk: franska, tyska, kinesiska. För ett halvår sedan stod det klart att min drömresa till Japan skulle bli av, och då föll det sig helt naturligt att börja öva på några fraser. Detta gav mersmak, och för varje ny, chockerande insikt om japanskans svårighetsgrad kände jag mig allt mer övertygad om att det var rätt språk för mig. Att jag sedan blev överförtjust i Japan och vill åka tillbaka -och stanna länge – avgjorde saken.
För att kunna använda mig av mina erfarenheter i min yrkesroll har jag bestämt mig för att dokumentera dem. Kanske finns det någon som tycker att det är intressant att följa processen och vill utbyta tankar kring språkinlärning?
Igår hade jag min andra lektion, via Adobe Connect. Inför denna fick jag respons på förra veckans läxa, som var att 5 gånger skriva varje bokstav i den ena av japanskans två fonetiska skriftsystem (som används i kombination med kanji, kinesiska tecken). Jag hade ju tränat ganska mycket redan, och förväntade mig nog att bli godkänd. Lärarens respons är egentligen oerhört hjälpsam och ger mig alla möjligheter att utveckla en estetisk och tydlig handstil, ändå var min första tanke ”Jag vill inte vara med mer”. Nu har jag kommit över den och ska gripa mig an arbetet med att skriva alla bokstäver som inte blev perfekta 5 gånger riktigt snyggt och lämna in igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar