Mina elever säger ofta att de
förstår mig till nästan hundra procent. Däremot tar det ofta stopp så snart de
hamnar i ett autentiskt sammanhang utanför klassrummet. Någon som börjat
småprata på bussen, en granne som knackar på för att fråga om något eller arbetskamraterna
på den nya praktikplatsen eller jobbet.
I snart ett halvår har jag
konverserat på japanska digitalt. Självklart inte utan ansträngning, men jag
har ändå tyckt mig ha nått en viss nivå där jag utifrån i huvudsak varierande
strategier med visst flyt kan kommunicera om aktuella händelser, erfarenheter
och åsikter, till viss del sammanhängande och med viss språklig variation. Kanske
känner du igen formuleringarna, som är hämtade från kunskapskraven för SFI kurs
D, betyg E.
I helgen blev det tydligt för mig
att jag endast kan det framför datorn i mitt hem. Jag fick möjlighet att gå på
en ”blind date” med japanska som är bosatt i min närhet. Direkt när jag klev in
på det avtalade caféet och sa hej förstod jag att detta var något helt annat. Förutom
att hon talade ganska lågt (På datorn finns ju en volymknapp!) och att alla
stojande och stimmande människor i lokalen ytterligare bidrog till att jag fick
koncentrera mig till det yttersta talade hon snabbt. Det värsta av allt, som
jag dessutom inte alls var beredd på, var känslan av att alla på caféet
tystnade, vände sig om och stirrade på mig när jag pratade japanska. Även om
iakttagelsen i någon mån kan ha varit korrekt förekom den självklart främst i
mitt huvud. Det slog mig att, förutom i Japan där jag beställde kaffe och
frågade var toaletten fanns på knagglig turistjapanska, har jag aldrig tidigare
talat japanska på en offentlig plats.
Min nyfunna väninna var väldigt
trevlig och hjälpsam och försökte verkligen få mig att känna mig bekväm, men
tyvärr tog engelskan över en bit in i konversationen. Mina uppnådda
kunskapskrav gäller alltså i en kontext men inte i en annan, och mitt mål nu är
naturligtvis att behärska även den här typen av situationer, förhoppningsvis
genom att fortsätta prata japanska på caféer.
 |
| Bilden är tagen på ett café i Tokyo 2015 |
